Träning förebygger och lindrar Alzheimer

Man kan nu bekräfta att fysisk aktivitet är en av faktorerna som är positiv för de människorna i riskgrupp för, eller redan är drabbade, av sjukdomen Alzheimer. Utan botemedel av sjukdomen får man istället fokusera på faktorer som gör att sjukdomen kan stanna upp eller inte ta över hjärnan i huvud taget.

Att simning är en av de bästa träningsformerna skrev vi om tidigare, men att det även är bra för att förebygga och lindra mot sjukdomen Alzheimer gjorde det ännu bättre. Man har nu bekräftat att fysisk aktivitet minskar risker för demenssjukdomen. En expert från Kanada har granskat allt forskningsmaterial som rör ämnet och kan säga att det man tidigare påstått faktiskt är sant. Detta skriver man i en artikel på Dagens Hälsa.

Tidigare har man haft teorin om att träning och fysisk aktivitet är bra för riskgruppen eller redan drabbade av Alzheimer. Sjukdomen kan stanna upp och bli mer långdragen, vilket för den redan drabbade är positivt. Jämför man äldre som är mer stillasittande med äldre med en mer aktiv livsstil är det den sistnämnda som faktiskt har bättre chans att klara sig ifrån sjukdomen.

Träning är bästa botemedlet

Idag finns det tyvärr inget botemedel mot Alzheimers. Därför finns det många faktorer som är viktiga att ta hänsyn till om man är i riskgruppen av att bli drabbad av sjukdomen eller redan har hunnit blivit drabbad. Det är därför viktigt att man lyssnar på läkare om vad man kan göra för att förhindra och minska risken för att bli sjuk som till exempel ha en aktiv vardag. Eftersom det inte finns något botemedel på marknaden samtidigt som den äldre generationen är stor förväntar man sig 100 miljoner drabbade i 2050 jämfört med de 30 miljoner som drabbade 2010.

Sjukdomen Alzheimer

Alzheimers är den vanligaste demenssjukdomen med de äldre som riskgrupp. Hos den drabbade blir nervcellerna i hjärnan mindre och mindre, speciellt i det området av hjärnan som minnet sitter. Detta betyder att minnet med tiden blir kortare och kortare vilket leder till att man i slutändan inte minns lika mycket som man tidigare har kunnat göra. Det finns medicin som stannar upp sjukdomen, så att nervceller inte minskar i snabb takt, men de kommer fortfarande att bli mindre och mindre med tiden eftersom ett botemedel inte finns ännu.